perssoneva

Det finns alltid något som far runt i mitt huvud.

just nu är det saknaden av att känna sig älskad å saknad
att få känna trygghet å omsorg och närhet någon att dela tankar ideer livet med att bilda en framtid med någon.

och dom splittrade känslorna för en person
tror och känns som jag vill mer en han så står där på kanten
och vet hur jag ska tala om det för personen i fråga.
allt känns så jobbigt.
att öppna upp sig för någon öppna hjärtat
utan att behöva åter bli sårad
tror många bakar när dom vet att jag har barn och att
jag inte är friskförklarad från min cancer en.
och alla tankar kring det är extremt skrämmande
det är ej lätt å tänka på utan att tårarna är på väg och åter falla så som många gånger för.

förtjänar jag ej att vara frisk lycklig och ha min egna familj ?
frågorna är många och många utan svar.

men dom orden tackar jag för idag.

va ett tag sen man skrev i bloggen nu så nu är det dags igen.
Sitter i gävle å slappar skönt å få komma bort lite från stan ett tag å slippa å tänka på alla jäkla människor. å allt där kring vilket kan vara behövligt ibland kan jag känna.
att bara få vara mig själv ett tag å njuta av tillvaron och
lugntet å inga måsten saker som måste göras :)

fan nu har jag hjärnsläpp å vet ej vad jag ska skriva så får väl
helt enkelt återkomma.